Vad är det som firas när vi firar 100 år av självständighet? Enligt den av statsrådet initierade jubileumsorganisationen är det viktigt att fira tillsammans av alla de skäl och på all de olika sätt som individer och samfund runt om i landet har initierat och arbetat för.

I grunden handlar det om att fira friheten. Friheten att fungera som en suverän stat, som en enskild nation, att välja vägar och handlingssätt på de sätt som medborgarna tillsammans väljer. Utan att någon annan blandar sig i. Det här är av grundläggande natur, en förutsättning för ett fungerande Finland.

Ansvar innebär möjligheter att delta i angelägenheter som går utöver de egna.

Ur ett nordiskt perspektiv är 100 år inte en väldigt lång period. Av de nordiska länderna är det bara Norge som i likhet med Finland har egentliga skäl att tala om självständighet. Men i ett internationellt perspektiv är en 100 årig sammanhängande självständighet inte något som många länder haft. Så även om Finlands självständighet många gånger uppfattats som skör och nationen ung, har de gångna 100 åren format ett stabilt fundament i jämförelse med världen i övrigt.

Med friheten kommer av sig självt även ett ansvar. Detta ansvar är också värt att firas. Ansvar innebär möjligheter att delta i angelägenheter som går utöver de egna. Att erbjuda möjligheter för andra att agera och fungera i världen. Hur man kan, bör eller vill göra detta är något som ständigt är på agendan för en självständig nation.

Inom kulturpolitisk forskning pågår diskussioner om hur förståelsen av nationell kultur och politik är i ständig samverkan med internationella perspektiv. Kulturen ger människors möjligheter till att inte enbart överleva, utan att även leva sina liv. Detta har blivit synligt speciellt under de senaste årens massiva migrationer som även nått Finland.

Hur är förståelsen av nationell kultur och politik i ständig samverkan med internationella perspektiv?

Hur skall då kulturen förstås i perspektivet av en önskan om en stabil och självständig nation, och samtidigt ur perspektivet av en tvingad förflyttning, flykt och en total osäkerhet om framtiden som tiotalsmiljoner människor internationellt sett lever med idag?

Många röster har höjts för att idén om kulturell integration, mångkulturalitet och diversitet måste analyseras och omförhandlas i en kontext av post-nationalitet. Det sker redan på många håll och på många nivåer, men diskussionen kan få en stadga och ett allvar enbart om modet att omförhandla nationen tas av de självständiga och kulturellt stabila nationerna.

Finland 100 år är ett oerhört viktigt jubileum. Firandet av friheten är samtidigt firandet av ansvaret för förnyande inför de kommande 100 åren.

Maria Hirvi-Ijäs

0